Leverans inom 1-3 dagar   ●   Fri frakt på alla smycken   ●   Trygga betalsätt

Material

MATERIAL

 

ÄDLA METALLER
Guld, silver och platina räknas till de ädla metallerna, där platina är den mest sällsynta och mest dyrbara.

GULD
Guldets färg beror på hur rent guldet är. 100% rent guld, 24 karat, har den karakteristiska gyllengula färgen. 
Rent guld är dock relativt mjukt och repas lätt. Därför tillsätter man andra metaller såsom silver, palladium eller koppar
till guldet för att göra det hårdare, lättare att arbeta med samt ändra dess färg till mer röd eller vit.
Den vanligaste karathalten i Sverige är 18k (75% guld), men på senare tid har även 14k (58,3% guld) och 9k (37,5% guld) blivit vanligare.
I de flesta länder stämplas allt guld för att garantera dess karathalt. Stämpeln är antingen 18k eller 750 (vilket betyder 750/1000 guld).
Guld har använts i tusentals år i mynt, dekorationer och smycken. Det har stor tjuskraft, det är lättarbetat och det är vackert.

SILVER
När silver bryts ur marken så har det en karakteristisk blank, grå/vit färg med fin metallglans.
Vid kontakt med luftens syre så bildas snabbt ett lager silveroxid på ytan som missfärgar silvret. 
Rent silver är för mjukt för att göra smycken av och man legerar därför med andra metaller. 
Detta hindrar även till viss del oxideringen. Till smycken är det vanligast med silver 925 (92,5% rent silver), 
även känt som sterling. Till bestick, silverkorpus och andra silverobjekt används oftast silver 830 (83% rent silver), då det är hårdare.
För att skydda sina silversmycken och ge dem en fin finish kan man även tillsätta ett lager rodium, s.k. rodinering.
Detta ger en större motståndskraft mot oxidering.

PLATINA
Tack vare sin kemiska stabilitet och korrosionsbeständighet så missfärgas inte platina.
Metallen är något tyngre än guld och ungefär dubbelt så tung som silver.
Platina är smidigt och böjligt och har en hög smältpunkt, ca 1800 grader Celsius.
Detta gjorde att man inte kunde bearbeta platina före 1920-talet, då metallen blev populär till smycken.

 

ÖVRIGA METALLER
Metaller som inte anses ädla men som används till smycken.

PALLADIUM
Används främst till vigsel-och förlovningsringar eller som legering till vitguld.

STÅL
Kallas även smyckesstål. Det är en rostfri legering, 316L, och används flitigt i smycken då det är snyggt, hårt, tåligt
och billigare än t.ex. silver.

NYSILVER
Ska inte förväxlas med vanligt silver. Vid nysilvertillverkning använder man en mindre ädel metall som man sedan ger
en tunn yta av silver. Nysilver är vanligast i presentprodukter och i bestick som ersättning till det dyrare, äkta silvret.

TITAN
Används främst till örhängen, piercingar och ringar. Det är lätt att hålla rent, väger lite och är allergifritt.
I ringar används titan tack vare sin fina, lite gråare färg, sin låga vikt och sin tålighet mot repor och skador.
Metallen kan dock inte storleksändras i efterhand.

NICKEL
En mycket allergiframkallande metall. Alla smycken som tillverkas inom EU är nickelfria.

 

ORGANISKT MATERIAL
Smyckesmaterial som producerats av levande organismer kallas ”organiskt”. De vanligast förekommande är pärlor från blötdjur,
men även bärnsten, snäckskal och elfenben räknas hit. Organiskt material är inte lika beständigt som ädelstenar och brukar inte slipas.
Istället polerar eller graverar man dessa material. Tänk på att organiskt material inte mår bra av mörker eller syrebrist.

PÄRLOR
Förekommer som både syntetiska (ofta i plast) och äkta. Pärlor uppstår då musslor får smuts innanför skalet.
De kapslar då in substansen (oftast sandkorn) i ett hölje av pärlemor. Pärlan är naturligt vit men kan även förekomma i andra färger. Äkta pärlor ska inte ligga mörkt eller utan syre. Då kan de snabbt bli gula och tappa sin lyster. De är även känsliga för låg eller för hög luftfuktighet, syror, smink och svett. En äkta pärla har vanligtvis en livstid på 100-150 år, men denna livstid kan bli både kortare eller betydligt längre beroende på hur den hanteras.
Pärlans färg påverkas av musslans art och i vilket vatten den lever i. Mellan Indien och Sri Lanka skördas t.ex. pärlor med en lätt rosa ton. Allt eftersom pärlor har blivit mer och mer populära så har även odlingen av pärlor blivit mer omfattande. Då hjälper människan till och för in en förorening i musslan som sedan kapslas in i pärlemor. Helt naturliga pärlor har ofta en något oregelbunden form medan den odlade pärlan ofta är något mer rund.
Odlade pärlor ska inte förväxlas med syntetiska då även odlade pärlor är äkta och de utgör 90% av världens äkta pärlor.

BÄRNSTEN
Består av förstenad trädkåda, ca 50 miljoner år gammal. Oftast är bärnsten gyllengul eller orange, men man har även i sällsynta fall hittat grön, röd och violett bärnsten. Bärnsten förekommer naturligt som halvtransparenta klumpar och har ofta en ojämn och vittrad yta, endast ca 15% av all bärnsten som hittas är lämpliga till prydnadsändamål. I sällsynta fall kan bärnsten innehålla animaliska eller vegetabiliska föremål som fastnat i kådan medan den fortfarande var klibbig. Förr trodde man att bärnsten hade magiska och helande krafter eftersom den blir elektriskt laddad om man gnider den.

ELFENBEN
Förbjudet att handla med sedan 1989, dock är det tillåtet att handla elfenben om det är bearbetat före år 1947. Elfenbenet har genom årtusenden uppskattats för att det är lättarbetat och dess djupa, gräddvita färg. Elfenben associeras främst med elefanter, men även ben och tänder från t.ex. flodhäst, vildsvin och vårtsvin har använts. Idag använder man sig av imitationsmaterial, som jaspis, plast eller vegetariskt elfenben.

LÄDER
Ett gammalt och välanvänt material vid tillverkning av smycken. Kvaliteten på lädret avgör priset.
Lädersmycken är vanligast till herrar, ofta i mörka, maskulina färger som brunt och svart.
Det används ofta till klockarmband och smyckeskrin, då ofta präglat och färgat för att efterlikna krokodilskinn.
Läder är tacksamt då det är lätt att färga in och har många användningsområden.

 

ÄDELSTENAR
Förekommer naturligt och återfinns i berggrunden eller i ädelstensbärande grus som har sitt ursprung i berggrunden. Ädelstenar bryts över hela världen, dock främst i Afrika, Sydamerika och Asien. Förekommer vanligast som kristaller som sedan slipas till önskad form.

DIAMANT
Det hårdaste mineralet på jorden, namnet härstammar från grekiskans ord för oövervinnerlig p.g.a. sin hårdhet. Diamanten uppskattas tack vare sin ovanligt fina lyster och förmåga att bryta ljuset i ett spektrum av olika färger. Diamanter utvinns främst genom vaskning eller muddring i vattendrag eller genom brytning i gruvor. 
Endast ca 10% av alla diamanter som hittas är fina nog att användas inom smyckesbranschen, resten av diamanterna används inom industrin. Diamantens vikt räknas i carat (ct) där en 1 ct motsvarar 0.2g.
Det är ovanligt med större diamanter, därför är det mycket dyrare att köpa en diamant på 1ct än 10 diamanter med en total
caratvikt av 1ct. Diamanten ska helst vara vit i färgen, men även andra färger förekommer detta p.g.a. att andra grundämnen förekommer som inneslutningar i stenen.
En diamant kan endast slipas med hjälp av andra diamanter.

RUBIN
En röd/lila variant av mineralet korund. Namnet kommer av latinets ord för röd (rubrum). 
Rubinens värde bestäms utifrån flera kriterier, såsom färg, storlek, klarhet och slipning.
Den bästa färgen är djupt röd och färgen är viktigare än klarhet. Naturligt felfria rubiner existerar inte. 
Endast diamanter är hårdare än rubiner.

 

HALVÄDELSTENAR

CUBIC ZIRKON
En syntetisk produkt som består av zirconiumdioxid. Den används som en billigare ersättning till diamant sedan 1976. Är väldigt lik diamanten i utseende och kan enkelt ges olika färger och slipningar med nästan samma lyster som en diamant.

SWAROVSKI
Kristaller slipade från ett speciellt glas som skapades första gången år 1892. Swarovski är hårdare och tyngre än vanligt glas p.g.a. att det till ca 30% består av bly.

BERGSKRISTALL
Är en färglös och naturligt förekommande variant av kvarts. Bergskristall används inom smyckesindustrin istället för cubic zircon och diamanter. Stora förekomster finns i de norra delarna av Norden men finns även i andra delar av världen.

CITRIN
Den gula varianten av kvarts. Färgen beror på förekomst av järn. Namnet citrin kommer av ordet citrus.
Naturlig citrin är vanligtvis blekt gul och väldigt ovanlig. De flesta citriner är ametister som fått en gulaktig färg genom upphettning.

ONYX
Ädelsten beståendes av mineralet kalcedon. Mineralet ligger i skikt där de olika skikten har olika färger.
Används i smycken som t.ex. kaméer då man får olika färger utan att behöva använda flera olika mineraler.
Svarta onyxstenar är ganska vanligt förekommande i herrsmycken som slipsnålar, manschettknappar och ringar.

 

STÄMPLAR I ÄDELMETALL
I alla arbeten av ädelmetall (silver, guld och platina) ska det finnas kontrollstämplar som garanterar dess kvalitet.
Dessa stämplar kan variera något beroende på vilken halt finmetall arbetet består av och varifrån det kommer.
Här har vi därför samlat lite information om stämplar och hur man ska tyda dem.

GULDSTÄMPLAR
Guld som säljs i Sverige ska enligt lag vara stämplat med en kattfot (en stämpel med tre kronor som får formen av en kattfot).
Vid importerade arbeten kan stämpeln ha en något mer oval utformning, men ska fortfarande ha de tre kronorna tydligt synliga.
Den andra stämpeln som ska finnas garanterar karathalten (andelen finguld). 
Detta kan anges antingen med karatstämpel (23k, 18k, 14k, 9k), eller med finguldsmängden angiven i tusendelar, där 18k blir 750.
Den tredje stämpeln är tillverkarens namn vilket anges med två eller fler bokstäver i en oval stämpel, t.ex. Er Guldsmeds guldringar är stämplade med ERG. Om ett guldarbete är infattat med diamanter ska även den totala caratvikten vara stämplat.
Vid guldarbeten som väger mindre än 1 gram är stämpling inte obligatoriskt.

SILVERSTÄMPLAR
Har ofta också kattfotstämpel med ett tillägg av ett S efter, för att beteckna silvret.
Silverarbeten måste ha silverhalten stämplad. Den vanligaste stämpeln för silversmycken är 925 (eller sterling), vilket då avser att det består av 925 tusendelar rent silver. Utomlands är det vanligt med 830 vilket är hårdare.
I Sverige är det vanligare med 830 i bestick p.g.a. den hårdare sammansättningen i legeringen. Namnstämpeln skall finnas på arbetet, dock i en rektangulär form. Silverbestick och korpus har även en årsstämpel som består av en bokstav och minst en siffra, med hjälp av dessa kan man i en tabell ta reda på vilket år objektet är tillverkat.

PLATINASTÄMPLAR
Platina ska ha en kattfotstämpel. Det ska ha en tilläggsbokstav, i detta fall P. 
Platina skall även ha finhaltsstämpel vilket vanligast är 950 eller 0,950, vilket avser 950 tusendelar ren platina. 
Platinaarbetets namnstämpel är diamantformad och skall också finnas, även här består det av minst två bokstäver.

STÄMPLAR PÅ BESTICK
Bestick har också stämplar, oavsett om de är tillverkade i äkta silver eller nysilver. 
På bestick finns alltid tillverkarens stämpel, t.ex. GAB eller MEMA för just MEMA/GAB.
Det finns alltid en årsstämpel som hjälper till att identifiera tillverkningsår. Ofta finns även en ortsstämpel på bestick, det är en bokstav som härleder till var i landet besticken tillverkats. Sist men inte minst så är det stämplat med vilket material besticket är tillverkat av.
Äkta silver har stämpel 830 eller 925 beroende på hur många tusendelar rent silver det består av, medan nysilver är stämplat med N.S. eller Alp. Kattfot kan finnas även på silverbestick, dock inget krav.

 

ÖVRIG INFORMATION
Övrig information som kan vara bra att veta är att alla arbeten även kan stämplas med en enkel bokstav.
Denna bokstav avser då på vilken ort arbetet är utfört. Alla ortsstämplar och registrerade namnstämplar finns att tillgå hos
Statens Provningsanstalt. Alla arbeten kan även inneha årsbeteckning, detta är dock inget krav, men på bestick är det mer vanligt förekommande än på smycken. Krav på stämplar är ingen ny idé, man har i Sverige haft en lag om stämpling av guldarbeten sedan 1485. Lagen och stämplarna har ändrats en del genom åren. CCM-stämpeln (metallens renhet) infördes t.ex. först 1975.
Smycken som importeras genom butiker eller guldsmeder skall också stämplas, detta sedan 1912. 
Då togs även lagen om kontrollstämpling av tenn bort. Om du köper smycken utomlands kan stämplar vara förfalskade eller saknas helt. Stämplar utomlands skiljer sig även avsevärt mot de svenska och kan variera väldigt kraftigt mellan olika länder, dock försöker EU hålla en någorlunda standard för medlemmarnas säkerhet.  Alla diamantinfattade smycken ska stämplas med den totala caratvikten.